Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Så Underbart att vara ledig. Promenera i San Miquel, sitta vid en gatuservering och äta god mat och dryck. Flanera längs kajen. Ta en kaffe på nåt café. Släppa all stress och bara njuta. Ta några timmar vid poolen, simma några längder och torka i solen.

Två dagar med bil runt ön och upptäcka all dess skönhet, kurviga vägar från kust till kust. San Miquel är 6,5 mil lång och 1 mil på mitten. Här finns varma källor och rykande vulkaner. Härliga bad i bassäng med vatten på 38 gr.

Synd att en vecka går så fort

Annonser

Har ni inte besökt Azorerna, så gör det!

Nedan finns många bilder att se!

En intensiv vår, mycket arbete för min man, men även för mig. Vi sågs knappast, inte tid att prata! Fullt ös! Ja då kom beslutet – en resa. Villkoren var: varmt, sol, bad och internet på rummet. Pris ca 3 000:-/pers. Letade och fann Porto Delgada. OK vi åker dit, här är vi nu. Efter snart 4 dagar är vi fortfarande nöjda. Vilken ö! Hur mycket som helst att se ocb upptäcka. Åkte på Delfin- o valsafari med Futorismo, en fin Katamaran. Seriösa och måna om djuren, mot att fånga dem osv. Vi såg 4 sillvalar ca 18-20 m långa och ca 20 ton tunga, vi såg många tvåfärgade delfiner.

Hyrde bil i två dagar runt ön. Först sydvästra delen, sen nordöstra delen. Underbar natur och mycket att se. Vi körde genom dis och moln, såg nästan inte vägen. Vägarna kantade av blommande hortensior alla färger. Men väl uppe på hödjen lättade diset och enstaka stora moln fanns bara kvar. Här finns ca 300 vulkaner. Besökte Tvillingsjöarna och körde genom Site Cidades, utsiktsplatser finns gott om. Bl a Visto do Rei. Svängde ner till Mosteiros, en charmig kuststad. otroligt vacker, smala gator. Vidare längs kustvägen mot Ribeira Grande. Åt på ett litet ställe, Capelas. Grillad tonfisk och gott till.

Längs vägen såg vi mängder av kor på sluttningarna. När korna skall mjölkas åker, går bonden ut till dem och föser dem, ofta på vägen till mjölkningsplatsen. Vi fick stanna en gång för ca 30 kor som skulle till ett sådant. Lär finnas ca 80 000 kor, fler än bofasta människor på ön.

Fortsatte från Ribeira Grande mot Eldsjön, Naturreservat med varma källor och vattenfall. Vattnet kokade överallt och det luktade svavel. Jag badade i en liten ”bassäng”, ca 34 gr varmt. När man gick barfota brände det under fötterna. Sedan vidare på bra men krokiga vägar. Underbar utsikt!

Dagen efter åkte vi motorvägen mot Ribeira Grande, därefter kustvägen mot Nordeste. Vi körde ner till flera småbyar vid havet. Många vackra utsiktsplatser Mirandouro do Salto da Farinha.

Inne i Nordeste parkerade vi och åt lunch. Fortsatte till Ponta de Arnel. Parkerade och gick en brant väg, 20% lutning, ned mot fyren och hamnen. Därefter blev det ett flertal stopp för fotografering. Mäktig utsikt. På denna sidan av ön, ja man kan säga från Ribeira Grande är det kollosalt grönt och frodigt. Vid kusten stannade vi i ett litet fiskeläge, Provoacao, perfekt läge. Byns ungdomar badede från hamnkajen, dök o simma. Här tog vi en god kopp kaffe innan vi styrde mot Furnas.

Furnas ligger i en krater, vulkanen är fortfarande aktiv. Vi trodde det brann, eftersom rökmoln välvde upp. Men det var ett område fullt av aktiva platser där vulkanens rök steg. Vatten bubblade och det luktade svavel. Vi vandrade runt och hamnade vid en bäckfåra där det ur en källa rann vatten. En kvinna kom hämtade vatten i en karaff. Jag undrade om hon använde deg till nåt? Ja, blev svaret, till kaffe! Vi följde med till hennes jobb, en utställningslokal om området.

Vi körde till andra sidan av byn och gick in i en stor botanisk park, Terra Nostra. Här finns en stor damm, fylld med varmt vatten som kom ur två vattenstolpar, ca 40 gr. Rent fint vatten. I dammen badade man, fanns en liten ö i mitten. Vattnet var gulbrunt av svavel. Dammen kallas även ungdom källa. Vattnet är ca36-38 gr. Det var tungt att simma, sikten var nästan noll. Men skönt var det. Jag konstaterade att mitt ljusa hår som kom i vattnet blev gult.

Nu går färden hemmåt mot flygplatsen i Ponta Delgado. Vacker väg via Lagoa do Furnas. Många platser att stanna på och beundra utsikten och växter. Det är en sträcka med motorväg på slutet. Lämnar bilen på Hertz. Kostade36 EURO/dagen. Tog taxi 7 EURO till hotellet.

Avslutade kvällen med mat på O GIRO. Inte långt från hotellet!

Favoritrestauranger: Casa Asoreana, toppenbra på alla sätt, deras fisk och deras stora grillspett med biff, det vattnas i munnen. O GIRO är en annan. I Porto Delgada finns många bra, både stora och små matplatser, restauranger.

.

IMG_6712
20 februari 2014 flög vi till Turkiet. På en s k Bildningsresa som de gör reklam för. Res för 990:-/pers 1 vecka, 4- och 5-stjärniga hotell. Vi nappade. Flög i februari några hundralappar dyrare men vadå!? Flög till Antalaya, hotell i Alanya, Lycus hotell. Mycket flott. Första dagen färd med båt på floden till stranden. besök i en stor Moské. Stor middags supé!
Dagen efter bussfärd upp i Kappadokien. Slingrande vägar till det höga Alacabelpasset, 1825 möh. Snö på bergen och runt oss. Vidare till Konya, där vi besökte en moské.
Vidare mot Aksaray och till Nevsehir. Här bodde vi på ett mycket bra hotell, Dinler (?). Samtliga hotell under resan hade mycket fin frukostbuffé. Luncherna åt vi ute på olika platser. Ibland buffé ibland blev vi serverade vid bordet. Maten var i stort mycket bra och frikostig.

Vi åkte runt Nevsehir och besökte olika byar och kyrkor inbyggda i grottor, alltsedan ca 1 500 år före Kristus. Det år faktiskt inte att beskriva denna resan. Intrycken var så många och så stora att det var nästan svårt ta till sig. Det var som att gå i ett annat landskap, ett månlandskap eller ett fantasilandskap med alla dessa märkliga formationer som genom tusentals år skapat landskapet genom eruption. Naturen är fantastisk.
Själva platån är mitten av en vulkan. Med flera hundra meter sand, jord, sten, lava mm som just en platå, Vi besökte de dansande dervischerna och fick uppvisning av deras dans, religöst! Vi vandrade i grottor, byar i underjorden. Klättrade upp i toppen på vissa ”stenspetsar/berg” där fanns kyrkor med bevarade målningar som alltså var sedan långt före Kristus tid.

Efter tre nätter i Kappadokien var det dags för färd till kusten igen. Det var då det hände. Vi fick en så nära ”döden-upplevelse” att jag hoppas aldrig mer behöva få detta. Vår chaufför somnade i en utförsbacke. Fick möte front mot front av en stor gul långtradare. Chauffören vaknar då passagerarna längst fram skriker! Han väjer åt höger. Men vägen svänger vänster. På höger sida kommer ett stup till en dalgång ca 200 m nästan rakt ner. Han lyckas svänga och undvika köra rakt ut i svängen. Men på den hala asfalten får han sladd. En sladd som heter duga, med en stor tung buss och 40 passagerare.
Bussen kanar i gruset längs det låga staketet. Då känner jag bussen vaja, liksom gunga. Skulle den rulla ut över kanten, skulle han få upp den på vägen. Marginalerna var oerhört små, handlade inte om en halv meter ens. Jag kastar mig i Jan, min mans knä. Känner, detta är slut. Vi dör tillsammans här. Allt är över! Som genom ett under får något däck fäste och vi kommer upp på asfalten. Fortfarande krängandes åt höger sen vänster osv. Tur nog inget möte.
Passagerarna skriker STANNA, STOPPA BUSSEN!

När vi stannat, gråter många hejdlöst, några skäller och gapar. Alla är chockade. Mina tårar flödar, jag skakar som ett asplöv. VI LEVER!

Polis kom, ny buss kom med ny chaufför. En chockad grupp anländer mycket sent till hotellet som börjat plocka bort middagen. Några fick läkarhjälp och spruta för att sova. Jag valde en whisky. Kan tala om att det blev tre stycken. Sömnen var orolig. Tårar kom hela tiden.

Dagen efter en utflykt till Antalya och marknaden, rundvandring i stan samt besök på läder- och smyckesfabrik – sånt hör ju till.

Summan av resa är att resan som sådan var enastående bra, bra boende, bra mat, bra guide osv. Men sedan kom olyckan.
Det är att tacka vår Skyddsängel som vakade över oss! Gav oss en chans till i livet!
IMAG0235_1

Får nästan tänka efter – vad gjorde vi under 2013? Inga resor, i alla fall inte till utlandet. Men i sig gjorde vi resor. Bodde i Gnesta på vandrarhem, var på bröllop i Sörmland. Men sedan då? Ja en vecka i Köpenhamn, kurs i Tåstrup, Amadeus kurs för bokning av flyg för våra kunder. Har inte startat upp det än. Sen då, vi var inte i Stockholm. Däremot Göteborg och Halmstad. Men kors vad förra året gick fort. Blev mormor och det var en stor upplevelse och resa! Min pappa gick bort, vilket också var en resa fast annorlunda och kanske inga lika lustfyllt som att bli mormor.

Men nu blickar vi framåt – 2014! Nu får vi resa lite!20130524_154317

20130525_101525

20130525_152519-1

Tja, det brukar vara snabbt övergående. Men nu har det regnat nästan hela tiden i 2 dagar. Inte nog med det. I dag var det liksom en vägg som kom in från havet med regn och storm, rena orkanen. I våra genomskinliga lila, gul och orange regnkappa av plast och barfota gick vi med väldigt snabba steg från stranden till Me Mee och in i bungalowen.

Innan njöt jag av manikyr o pedikyr och maken av nack- o skuldror massage alltmedan dotter läste i lugn o  ro.

I år blev det inte Rhodos och Kalithea. Det blev Ao Nang, Krabi i Thailand. Detta för att min dotter ville fira sin födelsedag utomlands.

Det är lågsäsong i Ao Nang i september. Det innebär att temperaturen ligger på omkr 28-30 gr, vattnet är behagligt. Det kommer ett skyfall då och då, blåser till en kort stund. Molningheten varierar med det är också mycket sol. Sedan är det billigare denna tiden. Och en fördel är att det är mycket lite eller t o m få turister. Lugnare på gatorna, försäljarna är inte lika påstridiga, inte heller många försäljare på stranden. Alltså egentligen bra mycket bättre resa nu än i Högsäsongen.

Vi har vårt favoritställe, det lilla familjeägda Me Mee. Ligger vid huvudgatan, med bungalows en bit ifrån. Ett enkelt ställe, lagom för oss. Lite att   ”komma hem”. Vi gjorde ett avbrott i vistelsen på Ao Nang och åkte till Ko Lanta, bodde på Kaw Kwang Beach Resort. En extrem lugn plats på längst ut på en halvö. Alldeles vid havet och en flera kilometerlång sandstrand. Även här märks att det inte är säsong. Många ställen är stängda och lite ödsliga.

Vi hade två fina bungalows alldeles vid havet. Här fanns även en fin pool. Även detta rätt enkelt men bra ställe.

Här fick vi en vän, lilla ”Tösen” en liten hund. Som blev vår vän och vakthund. Hon var så mjuk och rar. Följde oss hela tiden, låg utanför vår bungalow på natten.

På stranden fanns en ”hundmaffia”, jag räknade 9 hundar, men ibland var de fler. De låg lite för nära vårt ställe, varför Tösen skällde på dem. Det skulle hon inte gjort, flocken satte väg efter henne. Men när jag gick fram stack de sin väg. Hon tillhörde inte flocken.

Efter tre nätter här åkte vi minivan tillbaka till Ao Nang. Man åker färja två gånger för att komma från Ko Lanta mot Krabi. En resa till Ao Nang som tar ca 2½ timma om allt går som det skall.

Avslutningsvis så lämnar vi snart även Me Mee för ett par nätter i Bangkok, shopping och sightseeing.

Att resa, vart som helst, när som helst. Men bara att få resa, planera i god tid, planeringen  hinns inte med innan planet går. Oavsett så är det så berikande att resa. Möta andra kulturer och människor. Annan miljö, allt är annorlunda, människor, byggnader, natur, allt! Det är just det som är så lockande.

Jag önskar jag hade tid och pengar att resa dit näsan pekar. Eller dit jag känner för stunden, kan vara paradisstränder, lika gärna som en stad full av trafik och brus, eller en stilla stund upp i bergen, öken, berg, stränder, städer, djungel osv. Finns inget som inte skulle vara roligt att uppleva.

I år verkar det bli två asienresor. Kanske tokig planering, tänker ni. Men det första är en semesterresa med dotter och det andra är för att fira 30-årsjubileum sedan invigningen av Bai Bang Paper Mill i Vietnam. En av Sveriges största SIDA satsningar. Som idag också visat sig vara mycket lönsam. I dag är det pappersbruket det bästa och största i Vietnam. Dessutom utbildar yrkesskolan omkring 1 300 elever varje år som får arbete i Vietnam men även utanför Vietnam.

Jag skulle gärna vilja tillbringa 2 veckor i Kalithea i år igen. Det var en fantastisk tid vi hade där. Vi arbetade minst 6 timmar om dagen. Dvs uppe med tuppen. Tillbringade resten av dagen på stranden. Tillagade så gott som alla måltider själva, satt på balkongen och tittade ut över havet, ljus på bordet, intog vår delikata enkla måltid med Retsina som bordsvin.

Ja, resa är livet!